Att datorn börjar spela Pavlov's Bell av Amiee Mann just som man sitter och läser om behaviorism är ett ganska passande sammanträffande.
Nu är jag "snart" klar med läsandet. Då ska jag skriva något, men jag vet inte riktigt vad ännu. Jag är inte överdrivet exalterad över det jag läst hittills. Jag tycker att jag hört det mesta någon gång förut och att mycket på något sätt känns självklart i den meningen att jag redan införskaffat kunskapen någon gång tidigare och därmed inte finner informationen riktigt lika informativ som kanske är meningen...
(Lång mening. Hoppas alla hängde med.) ;)
Jag vet inte, ärligt talat. Jag tycker författaren maler och maler på, men aldrig kommer till punk. Han drar exempel på exempel, men jag tror jag missar den röda tråden på något sätt. Jag ser inte vart han är på väg eller vad det är han vill förmedla. Det är mest allmän information följd av ännu mer allmän information om samma ämne.
Som allmän sammanfattning av massa fakta kring lärandet känns det emellertid ganska bra komponerat, men... Hmm... (Jag tycker inte det är svinkul att läsa, för att vara ärlig.) x)
(Dessutom refererar författaren till sig själv ibland. Det känns lite lustigt.) ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar