Jag har suttit här och glott dumt på min blogg ganska länge nu och funderat på vad jag ska skriva om mitt eget lärande. Jag har en del anteckningar som jag borde försöka sammanfatta snyggt och förståeligt, men energin kommer helt enkelt inte.
Det talades om det här med bloggningen igen på föreläsningen och jag vet inte om jag ska ta till mig kritiken eller bara fortsätta som vanligt. Jag bloggar ganska flitigt tycker jag själv. Impulsivbloggningen blir vanligen lite kortare medan den verkligt engagerade och genomtänkta bloggningen blir (ökänt) lång.
Alltså... Problemet som jag ser det just nu är att jag ärligt talat inte orkar blogga just nu. Jag har engagerat mig i så väl bloggen som på föreläsningarna och bokstavligen öst ut mig alla tankar och funderingar som kommit upp till ytan av mitt medvetande.
Emellanåt har jag varit upprörd, ifrågasättande och rent av provocerande, men nu har jag nått en punkt där jag känner att det börjar ta slut.
Jag lägger ner väldigt mycket energi och tankekraft på både mina blogginlägg och på det jag säger högt i klassrummet. Sen läser jag klasskompisarnas bloggar och begrundar. Och därefter... blir det tomt.
Det här med att kommentera alltså. Jag vet ibland inte vad jag ska säga alls när det kommer till bloggkommentarer. Den där brunnen med åsikter som jag hela tiden öser ur börjar sina, känns det som. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tycka eller tänka mer! Det tar bara stopp och jag känner att... fan alltså, jag orkar inte bry mig mer. Jag bryr mig så ofantligt mycket om så många saker - varför? Vad får jag för det? Är det värt det? Det är berikande i en viss mån, ja, men det är också ack så tröttsamt och tärande i längden.
Jag sitter här och funderar på vad jag ska tycka om dagens seminarium. Det var intressant, men jag tappade fokus en aning på slutet. Mycket för att jag haft sjukt mycket att göra sedan förra veckan och känner mig allmänt utmattad av att hela tiden behöva vara allert och på G och så jävla engagerad jämt och ständigt.
Sen kom snacket om bloggarna upp och att man borde kommentera mer, vilket bara gjorde mig ännu tröttare.
Jag läser många av de andra bloggarna, vissa mer noggrant än andra, men jag tycker RSS-läsaren står och blinkar nästan jämt, inte bara med kursbloggar utan annat som man ska försöka hinna med att engagera sig i och jag känner att... här räcker det. Jag har faktiskt inget mer att säga just nu.
Men det ändrar väl inte det faktum att jag borde försöka kommentera lite mera. Får göra ett försök i helgen och se hur det går. Just nu känns det emellertid som om jag gått in i en vägg och jag orkar inte tycka något mer än just detta just nu om mitt eget liv och tyckande.
The ego prevails!
Typ.
Eller så gav det just upp...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir ibland riktigt arg när någon skäller t.ex. på alla lärare för att någon har gjort fel och kanske brutit mot upphovsrätten genom att kopierat sidor ur en bok och gett några studenter.
Med rasande fart går det då ut mail som skäller på alla. Och då blir jag sur för det borde ju gå att ta upp med de som berörs.
Och så "skällde" jag på alla för att det bloggas för lite och kommenteras för lite. Dumt av mig. Förlåt.
Och du är ju en av de flitigare bloggarna så du behöver inte ta emot sådant. Så ett extra förlåt till dig.
När jag läser att du tröttnar på att alltid vara aktiv, engagerad och intresserad av alla möjliga saker, blir jag lite ledsen. Jag tycker att det är underbart att du är så engagerad som du är. jag önskar jag var mer sån, mer peppad till att diskutera, analysera och konfrontera. jag kan dock förstå att energin tar slut ibland, det har min gjort. Men sen kommer det någon ny kommentar i livet som triggar mig och jag is back on track, så att säga :) Jag hoppas att du fortsätter vara den du är, så engagerad och fokuserad, du är en inspirations källa för mig.
Gulligt av lennart att be om ursäkt, hoppas det gäller mig med ;)
Skicka en kommentar