Litteraturseminarium

Att diskutera i grupp är väldigt roligt. Det är alltid intressant att höra vad andra tycker och tänker. :)

Jag hade egentligen tänkt vara med i gruppen om Kognitiv pedagogik, men eftersom den listan fyllde upp sig väldigt fort med massa folk valde jag Intuition och tyst kunskap istället. Lappen var ledig och jag hade ändå läst på om det mesta liksom så för mig spelade det inte så stor roll.

Kognitiv pedagogik hade jag valt eftersom jag personligen tycker det är en av de kanske få pedagogiska teorierna som läggs fram i boken som är ganska vettiga och förankrade i någon slags vetenskaplig tyngd.

Inituition och tyst kunskap då... Jo, det är iofs också ganska intressant även om det två gånger inom loppet av nio sidor nämns orden "nonsens" och "flummigt" angående ämnet.
Jag kan hålla med om att det nog blir rätt flummigt om man ska skriva om ett så oklart ämnet. Hur kartlägger man intuition liksom? Halva grejen med den är ju att den bara finns där på nåt mystiskt sätt. (Vilket är rätt coolt.)

Hur som helst hade inte så många i Tyst kunskaps-gruppen läst boken så jag som hade boken med mig (för säkerhets skull) hade en snabbgenomgång av kapitlet. Stephen hade förresten också läst kapitlet, sa han, men frågan är om det var samma bok för han hade inte läst samma sak som stod i min bok. Det hela ledde till lite roliga diskussioner iaf.

Vi funderade mycket över det här vad tyst kunskap och intuition är för något och hur vi använder oss av det i dagliga livet.
Jag tog som exempel det här med designprinciper, som man kanske i början som student på DM-programmet får tänka ganska mycket på, sedan blir en tyst kunskap som man använder sig av utan att tänka på att man gör det, när man blivit tillräckligt duktig.
Typ exempelvis att man placerar ett objekt enligt gyllene snittet i en bild utan att för den delen tänka på att man gör det just för att det är gyllene snittet utan för att man intuitivt känner/vet att det ser bra ut.

Det blev en ganska intressant diskussion, men jag vet inte om vi riktigt kom fram till något annat än vad just begreppen innebär. Jag hade lust att diskutera på vilket sätt intuition och tyst kunskap används i studiesammanhang, men det var inte riktigt nån som hakade på det tåget. Mest för att ingen kunde komma på exakt hur man får användning av det i skolmiljön.

Det där är något jag funderat vidare på. Alltså hur intuition och tyst kunskap kan användas i studiesammanhang, speciellt den här utbildningen då.
Det mesta man gör ska ju helst kunna refereras, men tyst kunskap kan ju inte direkt refereras. Det där är något jag kan uppleva som ett problem ibland.
Innan jag började studera grafisk design så hade jag inte ägnat en tanke åt gyllene snittet, men lyckades ändå placera objekt i en bild enligt det gyllene snittet. Detta helt omedvetet. Varför? Jo, för att det såg bra ut.
Är det då min intuition? Hmm... Jag skulle i alla fall våga påstå det.
Nu när jag läst om och lärt mig om gyllene snittet kan jag referera till det i efterhand, men jag tänker fortfarande inte medvetet på det när jag placerar saker i en bild. Det är lite coolt.

Att diskutera i grupp är väldigt roligt. Det är alltid intressant att höra vad andra tycker och tänker. :)

Jag hade egentligen tänkt vara med i gruppen om Kognitiv pedagogik eftersom jag hade pluggat på lite extra om det, men eftersom den listan fyllde upp sig väldigt snabbt med massa folk valde jag Intuition och tyst kunskap istället. (Lappen var ledig och jag hade ändå läst alla kapitel i boken så det inte så stor roll.)

Kognitiv pedagogik hade jag valt eftersom jag personligen tycker det är en av de kanske få pedagogiska teorierna som läggs fram i boken som är ganska vettig och förankrad i någon slags vetenskaplig tyngd.

Intuition och tyst kunskap då... Jo, det är iofs också ganska intressant även om det två gånger inom loppet av nio sidor nämns orden "nonsens" och "flummigt" i samband med ämnet.
Jag kan hålla med om att det nog blir rätt flummigt om man ska skriva om ett så oklart ämne. Hur kartlägger man intuition liksom? Halva grejen med den är ju att den bara finns där på nåt mystiskt sätt. (Vilket är rätt coolt.)

Hur som helst hade inte så många i Tyst kunskaps-gruppen läst boken så jag, som hade boken med mig (för säkerhets skull), hade en snabbgenomgång av kapitlet för de andra. Stephen hade förresten också läst kapitlet, sa han, men frågan är om det var samma bok för han hade inte läst samma sak som stod i min bok. Det hela ledde till lite roliga diskussioner iaf.

Vi funderade mycket över vad tyst kunskap och intuition är för något och hur vi använder oss av det i dagliga livet.
Jag tog som exempel det här med designprinciper, som man kanske i början som student på DM-programmet får tänka ganska mycket på och som sedan blir en tyst kunskap som man använder sig av utan att tänka på att man gör det, när man blivit tillräckligt duktig.
Exempelvis att man placerar ett objekt enligt gyllene snittet i en bild utan att för den delen tänka på att man gör det just för att det är gyllene snittet utan för att man intuitivt känner/vet att det ser bra ut.

Det blev en ganska intressant diskussion, men jag vet inte om vi riktigt kom fram till något annat än vad just begreppen innebär. Jag hade lust att diskutera på vilket sätt intuition och tyst kunskap används i studiesammanhang, men det var inte riktigt någon som hakade på det tåget. Mest för att ingen kunde komma på exakt hur man får användning av det i skolmiljön.

Det där är något jag för övrigt funderat vidare på. Alltså, hur intuition och tyst kunskap kan användas i studiesammanhang.
Det mesta man gör ska ju helst kunna refereras, men tyst kunskap kan ju inte direkt refereras. Det där är något jag kan uppleva som ett problem ibland.
Innan jag började studera grafisk design så hade jag inte ägnat en tanke åt gyllene snittet, men lyckades ändå placera objekt i en bild enligt det gyllene snittet helt omedvetet. Varför? Jo, för att jag tyckte det såg bra ut och det kändes ”rätt”.
Är det då på grund av intuition? Hmm... Ja, antagligen.
Var har jag i så fall införskaffat den kunskapen till att börja med? Ingen aning.
Nu när jag läst om och lärt mig om gyllene snittet kan jag referera till det i efterhand, men jag tänker fortfarande inte medvetet på det när jag placerar saker i en bild. Det är lite häftigt, tycker jag.

Men vidare: Nästa grupp med blandat folk från de olika grupperna var mycket intressant och rolig att diskutera med. Så gott som alla hade något att säga och tillföra, vilket var riktigt givande.
Alla fick förklara och presentera sina kapitel och så pratade vi väldigt fritt om de olika områdena – och om boken för den delen. Många höll med mig om att det var väldigt mycket filosofi och historiska fakta samt att man kunde sakna just 2000-talets pedagogik.

Jag hade inte tänk säga så mycket om mitt kapitel egentligen – det var ändå bara på nio sidor, men jag tror att jag lyckades få de andra ganska intresserad av det. Vi pratade mycket intuition och tyst kunskap i alla fall och många reflekterade över vilka tysta kunskaper de själva hade.

Vi pratade även om det här med att intuition krävs för att man ska kunna bli riktigt bra på något. Någon som studerar och läser allt de möjligen kan om ett ämne kan ändå aldrig bli riktigt lika bra som någon som har en naturlig fallenhet för ämnet.
Det tycker jag är mycket intressant och tydligen tyckte de andra det också för oj vad vi pratade om det. Jättekul.
Sen pratade vi en hel del om svagheterna med många av de olika teorierna som framläggs i de olika kapitlen. Just det här med att människor är olika tar man inte så mycket hänsyn till, kom vi fram till.
Teorin som förutsätter att barn ska vilja lära sig saker av sig själva sågades ganska rejält. Sådana barn finns inte – eller så är de i så fall väldigt få. (Tror till och med någon påpekar det i boken.)

Den kognitiva pedagogiken fick inte helt oväntat minst kritik, även om vi i slutänden konstaterade att de flesta teorierna har något strå av användbarhet i sig. Det kan vara mer eller mindre, men det finns där.

Något som slår mig nu när jag tänker tillbaka är att jag fortfarande inte fått svar på hur intuition och tyst kunskap används/tas hänsyn till inom pedagogiken. Den finns ju där, men hur "används" den av skolväsendet egentligen? Används den alls? Ibland får jag för mig att man låtsas att den inte finns alls, eller att man inte tycker den har något med akademiska studier att göra.
Tycker inte att boken ger några bra svar på den frågan heller. Intuition och tyst kunskap finns där, men det verkar stå utanför pedagogiken på något sätt. Jag kan ha uppfattat det fel, men det var heller ingen som kopplade samman begreppen med pedagogik under diskussionens gång. De flesta tyckte mest att det var spännande och intressant, tror jag. Hur det har att göra med pedagogik glömdes bort lite i det hela.

Hur som helst var det en givande diskussion, mer lik ett kreativt samtal, vilket var mycket trevligt.
Vad har jag lärt mig? Mängder om pedagogik som jag inte kunde innan, kanske mest genom att läsa boken egentligen, men seminariet var ändå givande. Alltid roligt att höra hur andra uppfattar saker och ting.

Nu ska jag för övrigt sluta skriva för nu är det här långt och jag börjar få dåligt samvete för att jag tänker för mycket. Tack för mig. Klart slut. ;)