Tankar om sociokulturellt lärande och pedagogikHar de sociokulturella teorierna påverkat projektet som helhet? Ja, det tycker jag, i den mån att vi tänkte mycket på dem och inte riktigt visste hur vi skulle få in en sociokulturell aspekt i det vi ville lära ut. Resultatet blev att ha ett forum i anknytning till hemsidan för att användare av hemsidan ska kunna kommunicera och med varandra och lära av varandra i enlighet med Säljö (2000).
Detta som ett komplement till manualerna.
Frågan är: Är manualerna sociokulturella?
Såvida inte användaren skriver ut dem och läser dem tillsammans med andra användare framför datorn som en social aktivitet anser jag dem inte vara direkt sociokulturella i sitt sätt att lära ut. Det är meningen att de ska vara pedagogiska, ja, men den sociala biten finns ju inte i en bit utskrivet papper såvida man inte som användare själv tar initiativet att läsa pappret tillsammans med någon annan.
Säljö (2000) skriver mycket träffande om läroboken som medierande redskap och om hur innehållet är tillrättalagt och anpassat för en läsare utifrån den bild författaren har av lärandet. Han beskriver det som en helhet uppstyckad i bitar och jag tänker att detta ju är precis vad våra manualer är.
Alltså kommer manualernas framgång bero på hur bra de är på att förmedla kunskap till läsarna och den förmågan beror med andra ord på hur goda pedagoger gruppmedlemmarna som varit ansvariga för manualerna är.
Eftersom jag inte haft någon större inblandning i manualskapande har jag inte haft någon direkt inverkan på hur manualerna blivit utformade. Jag har snarare övervakat att jobbet blivit gjort i rollen som gruppledare.
Inom gruppen har vi emellertid diskuterat saker som vi ansett vara viktiga i utformningen av manualerna. Bland annat att de ska upplevas enhetliga grafiskt (för att relaterar till hemsidan och bilda en helhet tillsammans) och överrensstämma språkligt, gestaltlagarna (Bergström 2007) har kommit på tal tillsammans med resonemang kring att det är viktigt att man känner igen sig i upplägget (Bergström 2007).
Exempelvis kan nämnas glödlampan bredvid tipsrutan – en djupt rotad symbol för en idé som många torde känna igen.
Emellertid generade denna glödlampa ganska stor diskussion kring huruvida glödlampan är en kulturell symbol enbart vi i västvärlden kan relatera till eller om de faktiskt förstår den underliggande innebörden även i Uganda, (Säljö 2000).
Det är svårt att vara 100% säker, men mitt argument för glödlampan var (och förblir) att om man någon gång använt Word så torde man ha sett Gemet och hans glödlampa minst EN gång. Har man någon öppnat någon form av tutorial eller hjälpfunktion i ett program tidigare så borde man ha sett små glödlampor där med. Om man utgår ifrån Windows och Internet som den kulturella sfären istället för just Uganda så tycker i alla fall inte jag att glödlampan är en malplacerad symbol, snarare tvärtom, (Säljö 2000).
(Tillåt mig för övrigt tillägga att denna diskussion fick mig att le brett åt alla glödlampor som förekom i Rutiga familjen-fimerna.)
Vidare då.
Om man tänkt renodlat sociokulturellt kanske man kunde ha satsat på att ha enbart ett stort forum på nätet där man som användare hjälper varandra förstå programmen – utan någon slags nybörjarguide i stil med våra manualer.
Emellertid upplever jag det som att den tanken strider mot den uppgiftsbeskrivning jag tycker vi ha fått från Lennarth, som nämnt att vi ska tillhandahålla just manualer, alltså vore det inte rätt att inte erbjuda några sådana, anser jag.
Dessutom undrar jag hur effektivt enbart ett forum skulle vara i längden om användare kommer dit och inte har några som helst förkunskaper eller något överskådligt sätt att får en introduktion till programmen, som ska användas. I så fall skulle man behöva introduktions-trådar i forumet som förklarar grundläggande principer för att inte få en uppsjö av nybörjarfrågor om och om igen (vilket vore ganska jobbigt administrativt för att inte säga tjatigt). Med andra ord hade man behövt skriva en sorts manual trots allt, förr eller senare.
Ur ett sociokulturellt perspektiv måste kommunikationen mellan en manual och dess läsare betraktas som noll. Videotutorialen kanske kan upplevas mer ”social” i så fall eftersom det är en människoröst som förmedlar budskapet och det blir genast lite mer personligt och får en antydan av kött och blod. Att titta på en videotutorial är däremot en mer passiv aktivitet, mer learning-by-thinking och reflective observation (Egidius 2009) än aktivt deltagande.
Textmanualerna bäddar mer för learning-by-doing (Egidius 2009) eftersom man kan ha pappren utskrivna och samtidigt arbeta steg för steg på datorn.
Vad gäller videotutorialsen så har detta sagts otaliga gånger, men det är väl lika bra att påpeka det igen: Dessa gjordes som komplement till de skrivna manualerna eftersom Uganda har en tradition av historieberättande och därför kanske uppskattar att lyssna hellre än att läsa. Samt för att tillfredsställa olika lärstilar osv.
Säljö (2000) påpekar också vikten av relevant innehåll för att höja användarens motivation och jag kan visserligen inte uttala mig för resten av gruppen, men jag tycker det är viktigt och självklart att man ska försöka hålla det så relevant som möjligt för användarnas skull.
Fortsättning följer...
