Föreläsningen om situerat lärande med Kicki tyckte jag personligen var en av de roligaste, mest givande föreläsningarna jag haft på hela den här terminen.
Så i sällskap med seminariet där jag fick prata mig hes om Sims i ett par timmar toppar Kickis föreläsning den här teminens lista över två minnesvärda skolupplevelser, som innebar att jag lärde mig mycket och verkligen tyckte det var förbaskat roligt.
Det här med situerat lärande var intressant. Jag tror väldigt få iklassen hade en aning om vad det ens innebar när vi inställde oss till föreläsningen (eftersom det sedan tidigare var sagt att vi inte skulle läsa kapitel 6 eftersom Kicki skulle ta upp det) och jag vet inte riktigt vad Kicki hade väntat sig att vi skulle kunna sedan tidigare, men det hela löste sig på bästa sätt till slut. Kicki förklarade och vi förstod.
Teorierna kring situerat lärande är nog de som jag personligen tycker verkar vettigast hittills eftersom de, så att säga, tar hänsyn till livet och nuet runt omkring lärandet också.
För oavsett vad vi gör, vad vi lär oss finns det alltid någon form av situation med i bilden, någonting som färgar lärandet och som därtill måste tas hänsyn till. Dessutom låter det mycket vettigt att lärandet inte ska vara fritt från sammanhang. Att lära sig gångertabellen utantill får väl varenda unge göra, men förstår de meningen med det? Tveksamt.
Om man däremot får lära sig gångertabellen i ett sammanhang där man praktiskt har nytta av gångertabellen? Det tycker jag låter mycket roligare och bestående.
När man gick på gymnasiet kallades det för "skyddad verkstad", vilket det verkligen var. Vi fick råplugga det som stod i böckerna, men verkligheten såg vi väldigt lite, nära till ingenting, av.
Jag kan tycka att det är lite samma idag på högskolan. Nu kanske jag får en massa skit för detta, men som exempel vill jag ta allt tjafs som varit om hur man skriver vetenskapliga rapporter/essäer/whatever här på HV i vår klass. Jag upplever det som att många ställt sig frågan: På vilket sätt är det relevant för mitt framtida yrkesliv (alltså verkligheten) om jag kan skriva referenser enligt Harvardsystemet eller inte?
Om jag vill fortsätta forska, ja. Då kan det vara användbart, tänker jag. Men jag vet ju och har vetat länge att forska vill jag inte alls, alltså blir relevansen väldigt liten, kan tyckas. Det är något man gör för att skolan kräver det för att få ett betyg, men hur kommer det att hjälpa mig i ett framtida yrke?
Är det inte ett onödigt moment i så fall? Vad lär man sig egentligen på det mer än att göra någonting per automatik och utantill precis som gångertabellen bara för att skolan kräver det?
Höstens praktikplats kommer att ge mig en efterlängtad inblick i "verkligheten" och det ser jag verkligen fram emot för det är något jag känner att jag saknat de senaste två åren.
Detta gör att jag på sätt och vis även känner mig rätt oförbredd på hur verkligheten kan tänkas se ut när jag väl är ute i den. Det känns lite skrämmande och läskigt. Och även om jag hoppas och tror att det kommer gå ganska bra så fick Kickis föreläsning mig att återigen tänka på hur jag skulle vilja att skolsystemet kunde omvandlas och vara mer en del av verkligheten än någon slags egen, sluten institution med egna regler. Det hade inte bara underlättat lärandet utan även övergången till vuxenlivet, tror jag.
Med detta sagt ska jag försöka fokusera lite på projektet här.
Hur mycket vi än läser på om Uganda och ser dokumentärer på TV så kan vi ändå inte riktigt tänka oss in i den situation som människorna har där och det blir därför svårt att ta hänsyn till den. Vi har diskuterat detta i gruppen åtskilliga gånger och det är svårt att komma fram till ett rätt eller fel – eftersom vi fysiskt aldrig varit där och upplevt situationen själva.
Intervjun med Åse gav en mycket mer detaljerad bild av situationen än den vi hade sedan tidigare och det var till mycket stor hjälp för oss på så sätt att vi kunde se ett tydligare sammanhang och en tydligare ram för det vi skulle göra.
Våra manualer kommer inte vara helt utan situering heller, inser jag, eftersom de har ett syte: Att leda fram till skapandet av en ljudbok i olika format.
Alltså är situationen given i maualen och vi kan använda själva skapandet av en ljudbok som utgångspunkt när vi tar screenshots och utformar manualen. Därmed relaterar innehållet till den situation där manualen faktiskt ska användas. Det tycker jag låter som en mycket bra sak, någon som instämmer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det mest intressanta i det sista du tar upp är ju faktiskt att vi behöver veta väldigt lite om situationen i Uganda och de som bor där. För det är situationen att skapa en ljudbok med digitala hjälpmedel som är det gemensamma. Och i den kontexten är ju faktiskt kultur och allt det där ganska underordnat.
Jag håller med dig att det inte är lätt att finns det situerade i en tänkt situation. Särskilt då den skiljer sig markant mot det man är van vid. Så även om jag besökt Uganda och träffat människorna som projektte berör i deras vardagliga situationer så kan jag inte fullt ut sätta mig in i situeringen av Jonah.
På många platser där ljudboken skall användas finns ingen ström. B ara det är något som de flesta, inklusive mig, har svårt att föreställa sig. Jovisst lever jag ofta friluftsliv utan el och det fungerar bra, men att leva vardagen utan el. Och att bedriva undervisning i sådana situationer har jag bara gjort till viss del. Och det var nu senast i Ecuador. Bara en skrivtavla. Till en senare del av seminariet fixades el då det skulle vara en dator med i presentationen. Ett antal 100 m skarvkabel (eller sammansatta sladdstumpar) löste det hela.
Men att aldrig ha el eler bara vid tillfällen när man kostar på sig och startar sitt bensindrivna elverk till en kostnad av en veckolön för ett par timmars el.
Men som du skriver så finns ändå situeringen, eller del av den, då det i grunden handlar om att skapa ljudbok. Det blir i ett sådan läge beställaren som måste ta sin situation i beaktande och få med det i kraven på produkten/tjänsten. Och det finns ju med. Att den också skall kunna printas ut och föra över en mp3 fil till en spelare.
Och så Harvard eller inte.
Bland annat ställer högskoleförordningen krav på att studenter skall utbildas till, skall vi kalla det akademiker.
Den vardagliga nytta finns där även för de som inte forskar, tycker jag. Att t.ex. i en arbetssituation få uppdrag att göra en utredning och presentera den. Om något nytt inom branschen. Det kan då vara bra att ta stöd i forskning eller annat material som ligger till grund för utredningen. Och att referera på ett korrekt sätt stärker tilltron till det arbete du gjort.
Det kan säkert vara svårt att se det och det kommer säkert inte gälla för alla anställningar. Men för många kommer det aatt bli användbart.
Att seda välja Harvardsystem beror på att det är standarden inom ämnesområdet. Det finns fler standarder som gäller för andra ämnesområden.
Det är ju så. Även om vi hade åkt dit och hälsat på så hade vi ändå inte förstått deras situation på samma sätt som om vi levt där sedan barnsben. Alltså får vi försöka göra det bästa av det vi har och i det här fallet är det ganska tacksamt att vi vet i vilket syfte programmen vi valt ska användas – för att göra ljudböcker – och vi vet att det kommer att ske i en datormiljö. Och miljöer och situationer som innefattar datorer förstår vi oss ändå på, inte sant? ;)
Sen angående det där med Harvard så tycker jag det genast blir mycket mer relevant och meningsfullt när man får ett bra skäl till varför det finns förklarat för sig på det sättet som du just la fram det, Lennarth.
Och det knyter an till så mycket annat – om man inte vet varför man gör någonting så blir det inte meningsfullt och därmed jobbigt, men om någon talar om det för en så blir det genast lite lättare.
Där tycker jag den här debatten om lektion med eller utan lärare kommer in eftersom det uppenbarligen finns kunskaper och insiktet som en lärare besitter, men som studenterna inte kan ha såvida ingen talar om det för dem. Och där tycker jag att läraren har en självklar roll.
Sen som bisats kan jag ha andra invändningar mot Harvardsystetmet. Dels förstår jag inte varför man valt ett amerikanskt system när vi bor i Europa och därtill tycker jag att Oxfordsystemet är både snyggare utformat och lättare att läsa utan författarnamn och årtal som stoppar upp textföldet. Men, men...
Skicka en kommentar