Rapport - Del 2

Situering

Som diskuterats tidigare i denna blogg betyder den praktiska situationen i Uganda ganska lite och istället är det kraven på funktioner som situerar projektet. Valen av program har situerats till en Windowsmiljö därför att det är det vanligaste, mest utbredda operativsystemet och Windows är på många vis en kultur i sig (återkommer till detta senare), som bli överordnad kulturen i Uganda när man ska använda datorn som hjälpmedel.
Vi var noga med att manualerna skulle ha stark koppling till att just skapa ljudböcker eftersom detta är syftet med produktionskedjan och därmed relevant för användaren hellre snarare än en rent allmän introduktion till programmen utan synbart mål eller uppgift att relatera till, jämför Säljös (2000) resonemang kring gångertabellen.

Ovan stående del av vår situering tycker jag känns ganska solid. Personligen har jag hela tiden resonerat som så att även om jag inte vet mycket om Uganda eller folket som bor där så vet jag en hel del om datorer, Internet och hur det används och även om jag kan känna mig vilsen i tanken på hur Uganda kan tänkas vara så kan jag ändå hitta fotfäste i utgångspunkten som har med själva datoranvändandet att göra.
Tidigt i projektet förekom det en del diskussioner kring vilka slags ”försiktighetsåtgärder” som skulle behöva åtas eftersom projektet gällde Uganda och jag får erkänna att vissa delar av resonemanget gjorde mig upprörd eftersom det uttrycktes tankar som menade att användarna inte skulle förstå lika bra som ”vi” eller att de på något sätt var begränsade i sin möjlighet att ta till sig informationen om man inte lade den på en så enkel nivå som möjligt och absolut inget annat.

Jag erkänner villigt att jag kan ha vissa fördomar om Uganda som grundar sig i okunskap och vinklade dokumentärer på TV, men i grund och botten måste man sätta sig över detta och min åsikt har hela tiden varit att människorna som kommer att använda det här systemet – vare sig de bor på månen eller i Uganda – kommer fortfarande att vara människor som alla andra.
Och med utgångspunkten/situeringen att göra manualer för människor som aldrig tidigare använt just de programmen som vi valt ut, men som vet i största allmänhet hur man använder datorer i övrigt, blev det hela genast mycket mindre dramatiskt och fördomsladdat.

Programval

Valet av tre program istället för ett skedde först för att Lena påpekade för oss att vi kanske behövde ta större ansvar för den kreativa processen, dvs. kunna stödja redigering av ljud och bild i en större utsträckning än vi kanske först tänkt.
Programvalen vi har gjort har baserat sig på tester av många program där vi slutligen valt ut de program vi fann mest funktionella för syftet samt lätta att använda och med låg användartröskel.
Från början ville vi helst ha bara ett program, men på grund av kravet på att det skulle vara gratis kunde inget sådant program hittas. I mötet med Lennarth fördes detta på tal på ett mycket intressant sätt. Tre program ger större frihet och öppnar upp för mer kreativitet, kom vi fram till, men varför då inte ha ännu fler program?

Därför att struktur inte alltid är av ondo, anser jag – och Säljö (2000) verkar hålla med så vitt jag kan förstå. Genom att förse användarna med en struktur för skapandet av ljudboken begränsar vi samtidigt uppgiftens komplexitet, som kanske annars kan tyckas överväldigande om det finns hur många val som helst, men ingen vägledning var man ska börja. Strukturen minskar risken för distrahering eftersom användarna kan hålla sig fokuserade på det de håller på med Om vi däremot bara hade haft ett program kanske strukturen hade blivit för snäv och inte lämnat utrymme för egna tankar hos användarna (Seeger 2005 & Säljö 2000).

Fortsättning följer...