F.A.I.L.

Fy fan för att göra PDF:er! Ett klick och filen är konverterad my ass!

Inom loppet av de senaste snart tre timmarna har jag upplevt:
1. Korrupt Word-fil
2. Korrupt PDF (like wtf does it even happen!?)
3. Fonten Helvetica saknas = måste ändra alla Helvetica till Arial i stilmallen
4. Alla radioknappar har SVART bakgrund på vitt papper (!?!)
5. Alla bilder i uppsatsen ser ut som skit på grund av för låg standardupplösning

Titta bara sånt svineri!! MORR!!!



Men nu är den inlämnad och jag hoppas det blev en helt okej version med till och med redigeringsskydd och grejer, som jag hittade hur man fixade mitt upp i all panik.
Jag ska läsa igenom allting igen innan jag ger mig på att publicera i Diva. För säkerthets skull. Det är en lång uppsats. Men uppsatsen är kul att läsa. Bilagorna är däremot pest. (De var framför allt pest att skriva.)

Men nu är det över! *zomg, dies*

Sommartid

Fördelen med att det snart är midsommar är att det redan börjar bli ljust = det är lättare att hålla sig vaken hela natten.

Jäpp, jäpp. Här sitter man alltså. Sista natten någonsin jag utsätter mig för något liknande, hoppas jag innerligt.
Var lite dumma omständigheter som ingen ork och blabla andra-saker-att-skylla-på som gjorde att det blev så sent den här gången, men jag är fortfarande mest frustrerad över den "grafiska presentationen" av enkätundersökningen. Ser man materialet fattar man snart att det inte går att sammanfatta hur som helst, men om jag förklarar det ordentligt så kanske man köper det...

Fan vet. Måste fortsätta iaf.

Förord, smörord

Ja, är det inte typ det? Tack hit och tack dit. Helst vill jag tacka mig själv för att jag först och främst överlevde och sedan för att jag inte tryckte Delete varje gång jag faktiskt kände för det.
Kan man skriva så? Visst. Men det ser inte bra ut. Hehe.

Nu har det nog bråkats klart om förordet i alla fall. Hoppas jag.
Snacka om att ha ångest för en sån liten, men egentligen (ursäkta) obetydlig del av uppsatsen.

Jag kommer väl sitta här hela natten, tror jag. Så går det när man inte tar i med hårdhandskarna från början. Eller andra anledningar... Sjuka katter, allmän livsångest och total skrivkramp. Ja, sånt fungerar också.

Blev i alla fall nöjd med förordet till slut. Vidare nu...

Flitig myra, men dum myra

Varför känns det alltid som om jag är ute i sista minuten med precis allt? Det är så jobbigt. Jag har ändå fixat småsaker med uppsatsen hela veckan, men det är först nu som jag faktiskt känner för att jobba med den igen.
Tidigare har det bara varit motvilligt och ångestladdat. Jag har velat koppla bort hela uppsatsen från mina tankar och mina känslor, men nu tycker jag att jag har blivit "uppkopplad" igen och känner att jo, men det här var väl inte så farligt. Det här kan jag nog jobba mer på.

Men då är det bara lite drygt 24 timmar kvar att jobba på. Hinner inte göra mycket precis, nej. Så jag satsar på genomläsning ytterligare ett par gånger (letar stavfel som en jävla galning) och så måste jag tvinga fram den där grafiska presentationen, som ska hamna i en bilaga...
Den där presentationen oroar jag mig egentligen för mest. Hur lång tid kan det egentligen ta att spalta upp data, som redan finns i ett (typ) Excel-dokument?
När jag gör det - säkert lång tid.
Kom på att jag kanske bör kolla referenserna en sista gång också så att alla länkar fortfarande fungerar. Listan på saker att göra blir fan aldrig kortare, känns det som.

Varför kunde jag inte ha hittat tillbaka till arbetslusten lite tidigare? Typ i tisdags? Suck, det är bara typiskt. Typiskt, typiskt mig.

Trots att jag "bara" ska kolla lite fler stavfel så tar det timmar. Varför? Jo, för någon (ehem, jag) har skrivit en MONSTERUPPSATS. Det tar ju lååååååång tid att läsa den!
Ahh... Trött nu! Måste gå och lägga mig. Upp tidigt imorgon. Jobba, jobba!

Allergisk. Mot. Stavfel.
Stavfel. Får. Inte. Finnas.
Måste. Fixa!!!

Nu vill jag ha sommarlov!!

Jag är så trött på den här uppsatsen. Inte själva ämnet, men själva arbetsformen, uppsatsformatet, det akademiska skrivandet, referenserna, omfattningen, att kolla allting fem gånger för att vara riktigt säker att det stämmer, osv...

Jag sitter och klurar på ett förord just nu. Måste man verkligen ha det? Tacka mamma och pappa och stuff like that? Blir någon upprörd om den inte blir tackad?
Hmm... Jag tänker för mycket. Oroar mig för mycket.

Och så det där med enkätundersökningen. Jag hittar ingen form för den informationen. Iaf ingen som blir kort nog att lägga direkt i uppsatsens löpande text, men kanske i bilagan. Det kanske kan fungera.
Det är bara det där hur det ska se ut... Staplar, cirklar, annat... Diagram är (i mitt tycke) så fruktansvärt tråkigt att göra. Plats tar det upp också. Men det är ju mitt eget fel för att enkäten var så omfattande så, ja... Återigen får jag skylla mig själv.

Kan slå vad om att jag inte kommer vilja släppa ifrån mig uppsatsen förrän några minuter innan inlämning alltså. Det är så typiskt mig. Blä på mig.

Aj.

Idag proklamerar jag Dagen av Ändlös Huvudvärk. Skåda! Dess vrede är fruktansvärd!

Jag tror jag måste gå och lägga mig... Aj.

Fokus all over the place

Jag känner mig som världens veligaste person just nu och det tycker jag inte alls om. Början på veckan har ägnats åt oro av alla former för ena katten, som blivit diagnostiserad med hjärtsvikt och kanske behövde avlivas.
Nu verkar det som om han kan få leva ett tag till med mediciner, men det är i alla fall långt ifrån roliga saker man går och funderar på när en liten kompis sedan 12 år tillbaka plötsligt blir allvarligt sjuk.

Sen försöker jag tänka ut vad jag ska ändra med uppsatsen – om jag nu måste ändra något. En grafisk presentation av enkätundersökningarna, ja... Hur ska den se ut?
Jag vet inte alls hur jag ska utforma en sådan och var den ska passa in i uppsatsen eller om den kanske blir en bra bilaga. Det är så omfattande material dessutom att det kommer få uppsatsen att se ännu längre ut.
Sen måste jag skriva sammanfattning också. Jag är så kass på sammanfattningar.
Inbillar jag mig i alla fall. Fast jag hade ju inbillat mig att hela uppsatsen var hopplös så där ser man ju hur mycket det går att lita på mitt omdöme. Heh.

Fick också instruktioner om vad som krävs för nomineringen till Jusek och det var lite skrämmande att titta igenom. Jag måste alltså skriva en killer-sammanfattning för om uppsatsen inte går till final så kommer den aldrig bli läst i sin helhet. Och det skulle ju suga ganska kungligt om den blir bortsorterad på grund av en dålig sammanfattning liksom.
Sen blir jag mest allmänt förvirrad av det här med "systemvetenskap" och grejer. Är min uppsats något som ens kan kvala in i den kategorin? Nåja, om Lena tycker det så kör vi väl på.

30 000 skulle ju vara trevligt alltså. Men samtidigt skrämmande. Jag hatar tävlingar. Jag är en jättedålig förlorare, men ännu sämre vinnare egentligen för då vet jag inte alls hur jag ska bete mig.
Som mest har jag vunnit 75 kr på Triss en gång, men annars vinner jag typ aldrig något. Är fruktansvärt ovan vid att vinna saker.
Men, men... Försöka måste jag i alla fall.

Fokus var det. Just det. Var hittar man fokus egentligen? Kan man köpa det på burk? *suck*

Gäsp

Idag är en sån där dag.... Då man vet att man borde göra en massa, men det går inget vidare.
Min minisemester den här helgen gav helt klart mersmak. Helst hade jag låtsas att uppsatsen inte behövde jobbas mer på, men så är ju inte fallet riktigt så jag ska ta tag i den här under dagen. Startsträckan är bara lite lång idag. Hehe.

Under tiden som jag försöker tänka igenom vad som måste fixas så får jag hela tiden andra idéer om saker jag hellre skulle greja med. Det är som vanligt med andra ord.
Efter att ha smakat på friheten i två dagar är jag inte jättepeppad på att återvända till det akademiska tänket, men det ska nog ordna sig.
Ett steg i taget.

Dags att vakna nu?

Yes, nu är det över så nu kanske det är dags för mig att vakna upp lite.
Sista redovisningen på HV är genomförd. Wow, vad konstigt det känns.
Det var väldigt många intryck idag och jag har inte tagit till mig ens hälften ännu, tror jag. Det mest påtagliga jag direkt känner av är effekten av bara drygt tre timmar sömn samt att det känns i fötterna att jag gått i klackskor sedan åtta imorse. Ouch.

Blev ingen Salander-outfit förresten. Testade framför spegeln imorse och kände mig mest bara fånig så det fick bli gårdagens kreation istället. (Mer än så får man nog inte ur mig vad gäller modebloggning...) ;)

Imorgon ska jag sova tills jag vaknar helt av mig själv, utan väckarklocka. När jag väl vaknar spelar ingen roll alls. Så skönt!

Beträffande uppsatsen så känns det skönt. Jag klarade deadline för allting och att resultatet sen till och med var bra var mer än vad jag trodde 4-5 timmar innan inlämning när majoriteten av diskussionen och slutsatsen skrevs. Så det känns chockande och roligt, måste jag säga.

Härligt är det. Ja, så skönt. Nu kan den här emobloggen bli lite munter igen. Det vore ju trevligt som omväxling. *host, host*

Men nu håller jag på att somna medan jag skriver så jag sätter punkt här.

Klar. Dags att sova.

Hur det nu ska gå. Nu har jag fått ångest för hur det ska gå imorgon.
Hinner jag springa igenom 24 slides på ca 20 minuter? Ja, om det går fort som helvete!
Har gjort värre saker förut. Har dock varit i bättre form då. Hmm...
Hoppas opponeringen går bra. Kritik är alltid svårt/jobbigt/äckligt av många anledningar, som rotar sig långt tillbaka med hög "Usch!"-faktor. Nog sagt om det.

Vad jag inte vill ska hända imorgon är att någon ger mig riktigt tuff kritik bara för att jag ser ut som om jag tål det. Folk antar ofta att jag har världens bästa självförtroende och rimligen borde tåla ett ruffigt bemötande. Men självförtroendet är ganska lättsårat när det kommer till kritik av saker jag lagt ner min själ i.
Den här uppsatsen har jag gråtit mycket blod över redan så jag behöver inte att någon strör salt i såren bara för att jag ser ut som om jag "klarar av det".

Men... nog om det, som sagt. Ska klä upp mig. Att göra som Lisbeth Salander och klä sig för krig funkar positivt på självförtroendet faktiskt. Fast jag är en posh goth så jag har lite mer "stil". Det lär aldrig sitta en mohawk eller så mycket svart smink på min skalle. Hehe.

Snart, snart är det över. Undrar hur det kommer att kännas?

WTF!?

Okej, lite migränmedicin senare så kanske man är tillbaka på banan - MEN!

Jag öppnade min PDF och började skumma igenom min text. Och den ser ju inte klok ut på sina ställen. Det är massa lufthål i texten!? Var i helvete har de kommit ifrån!?
Jag såg inte dem förra gången jag läste igenom så jag känner mig lite förvirrad och lite generad. Den där "ett klick = pdf"-knappen verkar ha ställt till saker och ting värre än jag trodde. Om Lena och Rebecka fått läsa sån jävla ful text så stycker jag SYND om dem! Och skäms ju. Men så går det när man har bråttom.
Det lär jag säker får höra imorgon. Usch, pinsamt. Fy så fult det ser ut.
Usch och fy och blä den här gången!

Men nu skiter jag i det ett tag. Vidare med ppt:n. Yes.

Usch och fy och aj...

Håller på att göra min ppt, som jag hade tänkt göra igår, men då tog opponeringen något längre tid än planerat, och nu har jag huvudvärk - igen!
Jag blir så trött på detta huvud. Jag vill bara banka det i bordet tills det inte känns mer. (Inte så god idé kanske...)
Mitt arbete är så stort också så jag är osäker på vad jag ska lyfta fram och hur jag ska komprimera det. Jag hade det helt klart för mig tidigare idag, men nu ställer huvudvärken till det för mig. Dum, dum.

För varje gång jag skriver "dum" eller "dumt" så känner jag mig mer och mer som en klagande treåring. Men det är ungefär den nivån det är på emellanåt. Dum! Dum! Dum! Helt enkelt. Behöver inte vara på så mycket högre nivå - även om det är högskola.

Fast nu tappade jag tråden. Vad skrev jag egentligen om? Jäkla huvudvärk, som inte låter mig tänka ordentligt!
Just det, ppt. Måste göra klart. Kan ju inte genomföra min sista redovisning på HV utan en "typiskt mig"-ppt. Thus: Have to fix. Vet dock inte riktigt huuuuur just nu. Måste gräva lite i närmsta pillerburk och se vad som händer. Hmm... Stackars lever.