Ja, är det inte typ det? Tack hit och tack dit. Helst vill jag tacka mig själv för att jag först och främst överlevde och sedan för att jag inte tryckte Delete varje gång jag faktiskt kände för det.
Kan man skriva så? Visst. Men det ser inte bra ut. Hehe.
Nu har det nog bråkats klart om förordet i alla fall. Hoppas jag.
Snacka om att ha ångest för en sån liten, men egentligen (ursäkta) obetydlig del av uppsatsen.
Jag kommer väl sitta här hela natten, tror jag. Så går det när man inte tar i med hårdhandskarna från början. Eller andra anledningar... Sjuka katter, allmän livsångest och total skrivkramp. Ja, sånt fungerar också.
Blev i alla fall nöjd med förordet till slut. Vidare nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar