Care and repair...

Okej, efter att ha hatat klart uppsatsen lite så måste jag sätta mig ner och försöka se hur den kan räddas och knytas ihop.
Allt material finns och den röda tråden finns - den finns bara inte på pappret tillräckligt för att jag ska bli NÖJD!
Jag är bara så förbannat trött och jag orkar egentligen inte göra detta längre. Efter att ha stått och vägt på utbrändhetens kant sedan november så vill kroppen inte längre och det är så FRUSTRERANDE att jag kan dö.

Jag brukar ju spöa skiten ur mina uppsatser! Skriva är det jag GÖR för helvete! Så varför ska det vara så svårt för? Varför finns inte den där extra växeln, som brukar kicka in och avsluta allting?
Varför känns det som om jag bara skriver och skriver utan att komma någonstans!? Det är som att försöka springa i en mardröm och inget händer trots att sidantalet ökar.

Ta bort saker? Nä, allting bidrar på något sätt. Allting hänger ihop på något sätt. Jag vet bara inte om jag lyckas förmedla det. Och jag vet inte längre för vem jag skriver den här dumma uppsatsen. Troligen kommer ingen annan än Familjen & Co att läsa den utanför skolan så vad försöker jag egentligen åstadkomma?

Men det känns trots allt som om jag "hittat" något, som om uppsatsen är något på spåret, men jag känner mig oförmögen att klä det i ord.
Fast det kanske inte är så illa som jag tror. Jag har inte läst igenom allting ännu så jag kan egentligen inte diagnostisera mig själv ordentligt.

Förutom att jag är trött. Oja, så jävla trött. Trött, trött, trött.

Så steg ett till att försöka ro i land den här skutan blir att sova en stund.
Steg två blir att sammanfatta enkätresultaten på mitt sätt och ingen annans. Jag är så less på att fundera på vem jag försöker vara till lags med uppsatsen att nu tänker jag strunta totalt i det. Jag tänker skriva ner det JAG vill skriva ner och om det inte duger så vet jag inte vad som gör.
Steg tre blir att se till att alla trådar från teorin kommer med i diskussionen för jag har inte hunnit formulera allting där. Sen är det slutsatsen och den är redan "klar", den ska bara formuleras på ett bra sätt.

Yes, det var det hela. Det är "bara" det kvar. "Bara" det kvar att orka. Sen ska jag lägga mig ner och typ... dö. Eller, nej, jag nöjer mig med att sova, tror jag.
Redovisa materialet kan jag göra i sömnen vid det här laget så, jo, jag får väl svänga ihop en ppt i vanlig ordning till redovisningen nästa vecka – OM jag nu får opponera. Jag undrar om jag får det... Undrar verkligen.

Jaja, det får väl bli som det blir nu.
Nu har jag i alla fall fått avreagera mig lite och det är bra att rensa ur systemet.
Sova kommer först. Sen allt det andra. Ett steg. I taget.