Tecken

Okej, här kommer en tanke till innan jag kopplar bort mig från Internet ett tag.

Med avstamp i kapitel 7 (rättelse sedan tidigare, jag hade visst skrivit kapitel 6) och utvecklingen av alfabetet där man gick från bilder till tecken för att kunna uttrycka mer abstrakta saker än bilder kunde, tycker jag det är intressant att se på hur skriftspråket håller på att utvecklas idag.
Jag tänker då på smileys. 8)

Säljö uttrycker det som att abstrakta tecken fick ta över skrivfunktionen därför att man då kunde uttrycka mer abstrakta saker än med bilder. Detta är ytterst intressant idag eftersom (i alla fall den yngre genrationen) gör ett steg tillbaka till att uttrycka saker med bilder – alltså smileys.
En smiley kan uttrycka sådana abstrakta saker som känslor mycket mer direkt än vad det skrivna ordet kan. Det blir därför ett väldigt effektivt sätt att kommunicera och för att undvika missförstånd – oftast.

Jämför: "Jag hatar dig!" med "Jag hatar dig! ;)"

Första exemplet kan betyda vad som helst. Det kan betyda att avsändaren faktiskt hatar personen som meddelandet är ämnat för eller att det är ett skämtsamt utrop. I exempel två är det mer självklart att det är ett skämtsamt påstående.
Även om det kan vara ironi och personen i fråga vill få det att framstå som ett skämt trots att det i själva verket inte är det... Men nu blir det väldigt djuplodande här, men det är i och för sig inte konstigt för människor är ju sådana till naturen.
Som doktor House skulle ha sagt: ”Everybody lies!”
Och så är det med.

Vad jag vill ha sagt är i alla fall att text + en smiley/bild ger ytterligare en abstrakt nivå till det skrivna meddelandet. Kanske är det dit vårt språk kommer att utvecklas i framtiden? Att vi kombinerar symboler och abstrakta tecken?

Det vore ganska intressant, eller hur?

Nu vidare till varför jag tycker detta är intressant... Efter att ha spenderat mycket tid på MSN tycker jag personligen att smileys – speciellt animerade sådana – tillför oerhörda dimensioner till ett samtal online. Man kan få ett mycket mer levande samtal med någon med hjälp av små ansiktsuttryck än man kan med bara ren text. Och då menar jag inte att innehållet rent textmässigt egentligen blir större, men man kan lära känna personen i andra änden på ett bredare, vidare sätt. Personligheten lyser igenom på ett mycket bättre sätt – ungefär på samma sätt som man tolkar kroppsspråk när man möts i verkligheten.

Sen fortsätter jag att vara nästan maniskt intresserad av framtiden och hur den kommer att se ut här. Det verkar vara mitt tema för den här kursen.
Varför känns ganska logiskt i den meningen att jag rakt av är intresserad av vad som kommer hända där i framtiden. Det är spännande – i min tankevärld. ;)

Koppling till Jonah här igen då... Ja, du, det var knepigare... Borde vi komplettera tutorialen med lite smileys kanske? Inte överdrivet många eller flashiga, men som små pedagogiska agenter som ger tummen upp till användaren när han/hon gör rätt?
Det låter ju inte helt dumt (om du frågar mig), men jag måste erkänna att jag inte vet hur det skulle kunna funka i verkligheten. Det känns som en sån där sak där kulturen kan spela in väldigt mycket. Våra användare kanske inte gillar smileys? Jag vet för lite helt enkelt.
Hade vi producerat något för Japan däremot hade jag sagt 120% smileys! Tuta och kör! Men... Nu var det ju inte japaner vi skulle designa något för. ;)

Thus endeth the blogpost...